..som förstår mig lika bra som min bästa vän gör, Sofie Stille. Hon är som en syster för mig, systern jag aldrig fick. Utan henne skulle jag gå under. Hon är nog den enda som orkar med mig och mitt gnäll! Hon är precis som jag, även fast vi är så olika är vi ändå så lika. När hon skrattar så skrattar jag, när hon gråter så gråter jag. Och tvärtom. Vi gör allt tillsammans. Hon är min soulmate, ängel, bästa vän och syster! Jag är så fruktansvärt glad och tacksam över att hon är min vän! Jag tror inte att saker bara händer, jag tror att det händer med en mening. Om det nu finns en gud, så tack! Tack för att du gjorde så att jag fann henne! Sofie, ingen mig utan dig! Tillsammans klarar vi allt, jag skulle kunna gå genom eld och vatten för din skull. 

Tack för alla gånger du funnits vid min sida när ingen annan har förstått.

Jag älskar dig bästa vän! <3

..till de mörka och kalla kvällar då man kan sitta inomhus med tända ljus och en kopp kaffe och bara lyssna på musik eller kolla på en film. Men även till promenaderna med en fin vän som är så kalla men ändå så mysiga. När snön knastrar under skorna. När snön faller och täcker hela marken. När det är stjärnklart och man skulle kunna stå och glo upp till himlen hur länge som helst. Ja jag längtar till vintern. Är jag konstig? ja det kanske jag är..

I would give you the stars in the sky, but they're too far away

Det har hänt mycket sen sist jag skrev, orkar inte rabbla upp allt. Det har varit både bra och dåligt! Jag har inte haft lust till att blogga och jag ber om ursäkt för det.
Har iaf börjat skolan igen, för några veckor sen. Har lite uppgifter som måste göras, nu är det fan sista året så jag lär ligga i så jag inte kommer efter. Jag ska klara det här, pepptalk!! 

Just nu älskar jag livet, har världens finaste människor omkring mig som lyser upp mina dagar! :* 

Sitter ensam med tända ljus och bara tänker. Ska försöka skriva en egen låt. Vi får väl se hur det går! 
Ska tända lite fler ljus nu och sedan ska jag försöka ge mig på skrivandet av en låt. Wish me luck!

Jag tror att alla därute har varit med om att folk är så fruktansvärt beroende av att döma människor efter hur de ser ur, klär sig, gåstilen osv.. Det finns människor som är rädda för att gå till skolan för att de bryr sig så mycket om vad omvärlden tycker, de finns dom som inte går i de kläder de vill för att dom är rädda för vad alla ska tycka och tänka om en, de finns dom som ligger hemma i sängen och gråter för att de blir mobbade över hur de ser ut. Det är väldigt vanligt i dagens samhälle, man hinner inte prata med en person innan de har dömt en. De 3 första sekunderna handlar om allt när man träffar eller möter någon på stan t.ex
Människor är så galet snabba att döma, man kollar uppifrån och ner och sen är det klart!

Jag själv tycker att det är sjukt, det är absurt. Visst alla människor dömer men det finns gränser, det är mänskligt att döma. Det kan vara svårt att sluta döma men det går bara man vill. Men varför har det blivit så? Varför ska man behöva gå och oroa sig för vad folk säger om en bakom ryggen på en? Varför ska man behöva följa modetrender för att passa in? Är man fattig om man köper ett skit snyggt linne på H&M istället för på VS (victoriasecret)? Om inte, varför beter sig de flesta som att det är så?

Varför ska en som är kraftigt byggd bli nertryckt pga att de inte är lika smala som de "populära"? Varför ska en människa som är smal behöva känna sig nertryckt av människor som kallar de för t.ex anorexiabarn och skellet. Vafan hur ska man se ut då? Det finns faktiskt dom som inte kan göra något åt deras storlek och vikt, det finns dom som inte har råd med de allra dyraste modekläderna, ska man behöva bli kallad fattiglapp pga det? Om man hade haft en apparat som man kunde trycka in hur man vill se ut så hade ingen varit unik. Alla människor är unika för det finns inte en enda människa som är precis lik en annan. Man är unik på sitt eget sätt. Enligt MIG så är alla lika mycket värda oavsett vikt, längd, bröst, klädstil, musikstil, status osv. Jag har kommit på mig själv med att döma någon och sedan tänkt " vad fan håller jag på med?" Jag har börjat sluta döma folk för jag tycker att det är så löjligt. Man ska leva sitt eget liv och låta alla andra leva sitt. 

Jag själv har varit med om att jag har blivit kallad anorexiabarn. Det finns dom som har tjatat på mig att äta mer och blablabla för att gå upp i vikt, men vet ni vad jag har testat i princip allt. Jag kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Det beror mycket på mitt mående också så.

Folk har även trott att jag är yngre än vad jag är pga min längd och mina bröst. Jag har blivit retat för att jag inte klär mig som mina kompisar, att jag inte har lika mycket smink som dom och jag har blivit retad av min längd ett antal gånger. Men vet ni vad? Jag mådde skit men sen kom jag på " varför ska jag behöva gå runt och rätta mig efter andra? Varför ska jag behöva ta skit från människor som inte känner mig?" Och det är fasiken sant. Man ska inte bry sig om vad andra tycker och tänker om en. Man ska göra det som känns rätt för en själv. Man ska inte behöva må dåligt över vad andra vill, tycker och tänker. Jag önskar att alla människor kunde ha förnuft till att tänka efter innan man gör en handling. Folk kommer döma andra människor i 100 årtal till och så har det förmodligen varit i några 100 år också. Det är något som alltid kommer att finnas i den här världen. Det kanske är i perioder, vem vet? Man kan bara hoppas och tro att det blir bättre som med allting annat dåligt, men tillsammans är man starka. Om du känner igen dig här så är mina råd till dig att säga ifrån, skita i dom som lägger ner sin energi till att förstöra ditt liv istället för att rätta till sitt eget, inte vara rädd, tro på dig själv, våga chansa. Vi lever bara en gång så ta vara på det. Att kunna acceptera sig själv är bland det vackraste en människa kan göra men även det svåraste. Och med DU menar jag ALLA som känner igen sig i det här inlägget. Om man inte gör något åt det så kommer man att ångra sig i slutändan.

Du som läser det här får gärna dela med dig om du håller med eller vad just du tycker!

Idag hände det som jag aldrig trodde skulle hända.. Efter 1 och ett halvt år tog det slut mellan mig och Paul.. Det var han som ville det och jag är inte arg eller något sådant på honom. Jag förstår honom helt och hållet. Det har ingenting med mig att göra, han känner sig instängd och han vill vara själv ett tag, han vill inte vara i ett förhållande nu. Han har mycket annat att tänka på än att behöva tänka på en flickvän. Men som sagt, jag förstår honom. Han sa att vi kan träffas om typ en månad eller något och se då hur både han och jag känner. Om det känns bra för båda så ska vi om vi båda vill försöka igen.

27/12-2010 - 12/07-2012, jag älskar honom och kommer aldrig att sluta älska han. Han var min första riktiga kärlek, den första killen jag verkligen litade på till 100 % osv. Det är jävligt jobbigt just nu, jävligt jobbigt.Visst, jag vet att det går över men det känns fan inte som det just nu, just i detta tillfälle. Kommer bli jobbigt att inte vara hans, kommer vara jobbigt att radera alla fina smsa, kommer vara jobbigt att byta namn på hans nummer i mobilen, kommer vara jobbigt att inte få ligga i hans famn. Kommer alltid att komma ihåg våra bra stunder. Kommer aldrig glömma honom någonsin. Han betydde och betyder så jävla mycket för mig. Tack för allt och jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra igen, det hoppas jag verkligen. Man kan ju alltid hoppas.

För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig

~ Vi ska vara dom vi vill vara hellre nu än efteråt ~

Testar den nya appen nu, det verkar funka iaf ^^,
Jag och Sandra har målat naglarna med våra nya nagellack som vi köpte på hemköp, endast 10 kr/st, fett bra!